johannaparisaren

Hur många otroligt korkade, elaka och otroligt omogna människor kan man stöta på en måndagnatt i Paris egentligen?

Måndagkvällen spenderades hos Lo i hennes lilla lyhörda rum. Där hade vi lite avskeds-chill med vin och ost. Jättemysigt, förutom när grannen (som är anledningen till att Lo inte står ut) nästan sparkade in dörren och sedan stod med telefonen i handen och hotade ringa polisen.

Sen gick vi ut och gick omkring efter ett tag var det i alla fall sent och vi tänkte åka hem, tunnelbanan var stängd och alla mådde inte prima så vi ringde efter taxi. Men antingen kom den inte eller så hade vi gett em fel address så jag, Ma, Li och Mi börjde gå hemåt. (Jag visste inte riktigt hur jag skulle komma hem men tänkte att det nog skulle lösa sig.)

Vi var ändå 4 personer däribland en kille, visst vi gick kanske inte helt spikrakt och vi var kanske lite högljudda men det kändes som att vi borde vara ett ganska säkert gäng, men vad fel vi hade. Hela tiden där vi gick ropade och visslade folk på oss, vi bryde oss inte men det kändes inte bra.

När vi stannade längs vägen för att kolla kartan dök plötsligt ca 5 killar upp och började snacka massa, först svarade vi inte men sen började vi säga åt dem att gå därifrån. Det gjorde dem inte så vi försökte hålla ihop vår grupp och började gå därifrån. Då kommer killarna bakifrån och bokstavligen hoppar på oss en efter en, de  träffade med sina sparkar på både Ma och Li. Vi visste inte vad vi skulle göra, Ma ville slåss men det fick han inte så vi gick bara snabbare och efter att vi bara gått 100 meter var de borta, men vem gör något sådanthär?

Vem får för sig att slå vilt främmande människor! Jag blir så frustrerad, man är så underlägsen, de kunde ju haft kniv eller vad som helst.

Vi kom i alla fall fram ill Ma tillslut (efter några timmars promenerande som det kändes), där sov jag två timmar innan jag tog morgontåget hem.

Något har jag väl lärt mig i alla fall:
Jag tänker aldrig gå ensam i Paris om natten!